Klötzke och Wahlström på residenset
Massor med förberedelser, allt från värmelampor till porslin har köpts in och röding och lingon och fan och hans moster har grejats med för att få dem skeppade till London. Finbesök från Gert Klötzke och Niclas Wahlström och jag har tagit ledigt torsdag och fredag denna veckan (detta trots att min egna födelsedag var på tisdagen!) för att kunna agera springpojke/fotograf/nisse under dagen. Nåja. Började i och för sig dagen med ett välbehövligt frisörbesök och shopping men ..! Viktig vill jag då själv tro att jag var!
Menyn, svenskinspirerad, självklart.
Findukat och allt!
Osten var "stampad" (ser ni foten?)!
Brödet var bakat. Och dessutom riktigt bra. Manitoba Cream i degen om någon undrar. Ett sånt där mjöl som man bara lyckas bättre med. Här lämnas inget åt slumpen!
Mitt bord kom till användning och fick flytta in i köket.
Förrätten: Tallrökt röding med Kalixlöjrom, ärtpuré och pressgurka. Rödingen var otroligt fantastisk, en sådan som smälte i munnen. Underbar bara. Den tillagades tillagades tidigare under dagen med hjälp av krossade tallkottar och en maskin med ett suspekt utséende. Resultatet kändes som ett mellanting av varmrökt och kallrökt. Fast mest kallrökt. Sluttjatat om detta!
En sista touch av kärlek. Gert droppar olja på ärtskotten.
Andra förrätten: Fläsksylta, havskräfta med brynt smör, inkokt äpple och en potatisterrin. Riktigt riktigt gott. Riktigt gott alltså!
Så till varmrätten, som blev lite pillig. Lammrygg med örter och vitlök. Utan snöre. Helst. Därav pillet.
En engelsk tidning fotade maten några timmar innan middagen, så här har ni en provtallrik. Viktigt att tillägga här är att på slutresultatet fanns harsyra som kvällens viktigaste person (jag!) hade plockat i! Varmrätten var alltså lammrygg, nässelkräm, lammrullsylta, färsklök, morot och toppmurklor. Det känns liksom överflödigt att beskriva hur gott det var.
Lars och Niclas i luckan.
Så till osten som jag ju redan skrivit lite om. Tillbehöret var lite häftigt. Finstrimlad och dressad spetskål och OP-inlagda sultanrussin. Fräscht på nåt vis!
Sist men inte minst; desserten. En klappgröt med hjortron, punchinlagda hjortron, lingonglass, hjortronsaftsås, rostad mandel och en helt ljuvligt god älgörtsgelé.
Jag ville helst ha flera!
Sammanfattat hade jag en riktigt härlig kväll, sköna människor i köket och en varm stämning! Tack Gert och Niclas! Och Lars också för den delen!
Denna kväll bestod gästlistan av trettiosex stycken sånnadära viktiga människor, ty matlandet Sverige ska firas!
Menyn, svenskinspirerad, självklart.
Findukat och allt!
Osten var "stampad" (ser ni foten?)!
Nä, men den här osten är inte lite speciell, en dam som kallas Sivan köper nämligen in "vanliga" svenska ostar, och lagrar dem i sitt ombyggda garage. Det. Är. Helt. Sjukt. Vad gott en 36 månaders Prästost kan smaka! Seriöst, vi borde vara mer stolta över våra ostar!
Brödet var bakat. Och dessutom riktigt bra. Manitoba Cream i degen om någon undrar. Ett sånt där mjöl som man bara lyckas bättre med. Här lämnas inget åt slumpen!
Mitt bord kom till användning och fick flytta in i köket.
Förrätten: Tallrökt röding med Kalixlöjrom, ärtpuré och pressgurka. Rödingen var otroligt fantastisk, en sådan som smälte i munnen. Underbar bara. Den tillagades tillagades tidigare under dagen med hjälp av krossade tallkottar och en maskin med ett suspekt utséende. Resultatet kändes som ett mellanting av varmrökt och kallrökt. Fast mest kallrökt. Sluttjatat om detta!
En sista touch av kärlek. Gert droppar olja på ärtskotten.
Andra förrätten: Fläsksylta, havskräfta med brynt smör, inkokt äpple och en potatisterrin. Riktigt riktigt gott. Riktigt gott alltså!
Så till varmrätten, som blev lite pillig. Lammrygg med örter och vitlök. Utan snöre. Helst. Därav pillet.
En engelsk tidning fotade maten några timmar innan middagen, så här har ni en provtallrik. Viktigt att tillägga här är att på slutresultatet fanns harsyra som kvällens viktigaste person (jag!) hade plockat i! Varmrätten var alltså lammrygg, nässelkräm, lammrullsylta, färsklök, morot och toppmurklor. Det känns liksom överflödigt att beskriva hur gott det var.
Lars och Niclas i luckan.
Så till osten som jag ju redan skrivit lite om. Tillbehöret var lite häftigt. Finstrimlad och dressad spetskål och OP-inlagda sultanrussin. Fräscht på nåt vis!
Sist men inte minst; desserten. En klappgröt med hjortron, punchinlagda hjortron, lingonglass, hjortronsaftsås, rostad mandel och en helt ljuvligt god älgörtsgelé.
Jag ville helst ha flera!
Sammanfattat hade jag en riktigt härlig kväll, sköna människor i köket och en varm stämning! Tack Gert och Niclas! Och Lars också för den delen!
Fint skare va...
... sa flickan.
Såklart öppnade vi vår Chateaux Margaux som stått och väntat på oss ett tag.
Jag har snabbt utvecklat en svaghet för bilder när läckerheter faller ner på tallriken. Mmmm... tryffel...!
Den färdiga rätten. Den blev ju lite brun, men jäklar vad gott det va! Vinet till var helt utsökt och komplett perfekt till en rätt som denna!
Idag mat- och vinsnobbar vi oss. Firar påsken med lammkorv från Farmer's Market. Glada lamm som hoppat fritt på de engelska ängarna. Inte nog med det.
Tryffelmos ska vi ha!
Med riktig tryffel ska vi ha!
Fint skare va!!
Så det blev sonika promenad tillbaks till jobbet innan dom stängde för att köpa en italiensk läckerhetsboll. Varje vecka kommer tryffelsnubben till La Fromagerie med sitt stora knyte, och just nu är det den svarta tryffeln som gäller.
Snobb. Brat. Pretto. Sprätthök, kläm och fräs. You name it.
Bangers and mash var tanken. Denna engelska "nationalrätt" (bangers: egentligen fläskkorv och mash är moset helt enkelt, serveras med gravy). Fiiiinliiiirig bangers and mash. Vi hade ju lammkorv (för lamm ska man ju äta till påsken) och potatispuré. Med rödvinssås.
Bästa jordgubbsdesserten
Jag tycker att jordgubbar som oftast är bäst bara som dom är, dom är ju verkligen en av naturens praktgodisar. Men ibland vill man ju faktiskt äta/bjuda på dessert, en riktigt imponerande grej både till smak och utséende. Till jordgubbar är vaniljglass sjukt gott. Vit choklad är ju också som gjort för jordgubbar. Så. Här har vi en dessert som bara inte kan bli fel!
Jordgubbar som dom är, lite skivade bara. Med vaniljglassägg (det är ju ändå påsk nu, eller hur) och vit chokladskum. Alltså. Så här tycker jag att det ska vara. Skulle jordgubbarna vara lite tråkiga i smaken (alltså lite ur säsong) kan man marinera dem i lime och socker, så blir alla glada ändå!
Ja just det ja. Här har vi "det perfekta ägget". GLAD PÅSK PÅ ER!!!
"Hjälpa till" i finköket
Ibland får jag äran att "hjälpa till" i finköket där den hemliga kockmannen (som jag så mystiskt kallar honom) jobbar. Idag var blott två gäster inbokade (vilket är helt i sin ordning, det är ingen lunchrestaurang han jobbar för ... inte riktigt en restaurang heller i sin bemärkelse egentligen). Hur som helst, att hjälpa till innebar i själva verket att ta närgångna bilder och att röra i en puré så att den inte brändes. Goda resultat på båda, jag levererade i samtliga uppgifter! Dagens goda gärning.
Förrätten var en klassiker, rätten som för några år sedan tog en självklar plats på många restaurangers förrättslista eftersom att den är sjukt god och dessutom enkel att göra. Grillad getost på toast med honung och valnötter. Här med salladsblad och lite ringlad tryffelolja. Och toasten är ett hembakt gudomligt fruktbröd.
Här har vi förrätten, en millisekund innan första tryffeloljedroppen landar!
Varmrätten: Ugnsbakad torsk med blomkålspuré, vitvinsås, blancherade morötter och ärtskidor, tillsammans med en salsa på löjrom, tomat, gurka, vårlök och surdegsbrödchips. "Inte skitful, men heller inte den vackraste" tyckte den hemlige kockmannen. Haha.
Att ”ägga” glass är lite av en konst, inte så himlarns enkelt. Men tjusigt blire.
God och "enkel" efterrätt. Äppelpuré, vaniljglass (Londons godaste, vill jag påstå!) med muscovadosocker på. Ja just ja! Crumble! Under glassen, för smak, men också trixet att få glassen att beté sig moget på tallriken och ligga still. Allt är såklart och självklart hemgjort.
Sköna bönor
Vi har fått in ett gäng nya bönor och ärter och sådant på jobbet. En av dem är en riktig fining; Zolfanobönan - en raritet, utrotningshotad, men på återhämtning. Inte ens Han, den allvetande herr Google visste vad det var. Denna böna kallas "hundradagarsbönan" eftersom att den odlas på den hundrade dagen på året. Den kallas också smörböna, för att den (tillagad) smälter som smör i munnen. Den ser ju ut som smör också. Kanske inte kommer att sälja som smör eftersom den kostar blygsamma nästan 300 kronor kilot. Ska testa. Både att äta och jag tror minsann jag ska odla den lite också. Får se.
Och på tal om sköna bönor så kom faktiskt Kiera Knightley in och köpte sig en macka, precis när jag "påsade upp" bönorna. Starstruck!
Och på tal om sköna bönor så kom faktiskt Kiera Knightley in och köpte sig en macka, precis när jag "påsade upp" bönorna. Starstruck!
Goda grannar
Vi har haft ännu en riktigt trevlig middagsbjudning här hemma. För några veckor sedan blev vi även bjudna på middag av en annan trevlig granne, och även hon lite av en arbetskamrat till kockmannen här hemma. Svenska denna gången. Det
blev sambon som fick hela ansvaret för maten eftersom att jag slutade klockan åtta just denna kväll. Minimalt med tid hade han också, men inte tusan blev det dåligt för det. Waitrose nedanför oss har en bra fiskdisk och det blev torsk. Tänk om man själv hade den vana och den säkra finessen i köket liksom.
Det blev alltså snabbrimmad torskfile, med primörmorötter, -sparris och - broccoli tillsammans med två olika lena puréer; en på rotselleri och en på kålrot. Sedan en klassisk vitvinsås på detta. Sådär väldigt jättegott var det. Med ett glas Chablis till.
Efter detta dessert. En chokladtrippel (chokladkaka, chokladmousse och chokladsabayenne) med färska bär och en hallonsås.
Sedan ost från jobbet!
Längst upp på bilden: Abbaye de Trois Vaux är en underbart krämig, fruktig ost som jag fick möjlighet att prova på en ostprovning tidigare i veckan. Den här osten har en gul yta som, vad jag har förstått, beror på att den tvättats i alkohol, i detta fall i öl. Det är nunnor från Abbaye som gett denna lagom smakrika ost all kärlek. God god god.
Det blev alltså snabbrimmad torskfile, med primörmorötter, -sparris och - broccoli tillsammans med två olika lena puréer; en på rotselleri och en på kålrot. Sedan en klassisk vitvinsås på detta. Sådär väldigt jättegott var det. Med ett glas Chablis till.
Efter detta dessert. En chokladtrippel (chokladkaka, chokladmousse och chokladsabayenne) med färska bär och en hallonsås.
Sedan ost från jobbet!
Längst upp på bilden: Abbaye de Trois Vaux är en underbart krämig, fruktig ost som jag fick möjlighet att prova på en ostprovning tidigare i veckan. Den här osten har en gul yta som, vad jag har förstått, beror på att den tvättats i alkohol, i detta fall i öl. Det är nunnor från Abbaye som gett denna lagom smakrika ost all kärlek. God god god.
Sedan en klassiker: Brie de Meaux, från Meaux utanför Champange, passerade skylten dit i somras och det svider fortfarande i mig att vi inte svängde av. Problemet låg i att opastöriserade mogna ostar inte faller alla i smaken. Snyft.
Jag älskar ju Gruyere. Så himla gott det är, och dessutom är det en ost som jag tror faller de flesta i smaken, Den är liksom inte galen, som vissa ostar ju kan vara. Ingen "skämmande" doft eller mögel eller nåt. Den är bara god. Den stora hårdosten på bilden kommer från Vaud i Schweiz och denna produceras heltraditionellt, ystningen sker som sig bör över öppen eld. Inte halvdant gjort här inte! Etivaz heter osten, döpt efter den lilla byn den kommer ifrån och den är ju som en Gruyere i flera anséenden, även om nu en "riktig" Gruyere ska komma från just byn med samma namn. Smörig, rik, nästan lite grynig, och fantastiskt god.
Jag älskar ju Gruyere. Så himla gott det är, och dessutom är det en ost som jag tror faller de flesta i smaken, Den är liksom inte galen, som vissa ostar ju kan vara. Ingen "skämmande" doft eller mögel eller nåt. Den är bara god. Den stora hårdosten på bilden kommer från Vaud i Schweiz och denna produceras heltraditionellt, ystningen sker som sig bör över öppen eld. Inte halvdant gjort här inte! Etivaz heter osten, döpt efter den lilla byn den kommer ifrån och den är ju som en Gruyere i flera anséenden, även om nu en "riktig" Gruyere ska komma från just byn med samma namn. Smörig, rik, nästan lite grynig, och fantastiskt god.
Årets första (gånger två)!
Efter flertalet vackra "sommar"-dagar kände jag att nu jäklar i mig måste jag få i mig årets första glas rosévin. Egentligen är det lite knäppt att jag resten av året (hösten och den på tok för långa svenska vintern) inte ens kan tänka mig att dricka rosé, vitt vin, ja, men inte rosé. Aja. Det var en ok flaska i alla fall.
Påsken till ära!
Och dom här "glada" små bitarna.
Vad göra av dessa två? Det är självklart!
Klubba!
Sedan jag såg filmen Earthlings (som ni också ska se, klicka!), har jag i stort sett levt som vegetarian (det vill säga i några månader). Jag tycker ju dock att det är helt ok att vi människor äter kött, men visst borde vi väl vara intelligenta nog att tänka efter vad det är vi bidrar till när vi stoppar i oss mat?
Jag har följaktligen liksom satt upp regler för mitt köttätande; jag äter bara kött från djur som jag vet haft ett bra liv och en respektabel död, jag äter alltså vilt och eftersom att mat är ett stort intresse och jag jobbar med mat, så kan jag smaka på allt. Hur som helst. Vi har ett Farmer's Market som pågår varje söndag här i Marylebone, dit gock jag förra veckan och frågade lite om köttet som säljs där. Alla djur är frigående och de två, tre gårdar som säljer kött där kontrolleras ofta och noga. jag ska nog kolla det noggrannare senare, men det fick duga för att jag gick och köpte den här!
Jag har följaktligen liksom satt upp regler för mitt köttätande; jag äter bara kött från djur som jag vet haft ett bra liv och en respektabel död, jag äter alltså vilt och eftersom att mat är ett stort intresse och jag jobbar med mat, så kan jag smaka på allt. Hur som helst. Vi har ett Farmer's Market som pågår varje söndag här i Marylebone, dit gock jag förra veckan och frågade lite om köttet som säljs där. Alla djur är frigående och de två, tre gårdar som säljer kött där kontrolleras ofta och noga. jag ska nog kolla det noggrannare senare, men det fick duga för att jag gick och köpte den här!
Påsken till ära!
Och dom här "glada" små bitarna.
Vad göra av dessa två? Det är självklart!
Klubba!
Härligt att komma hem från jobbet...
...efter en lördag som varit ungefär som lördagar på jobbet brukar vara; rätt så fullt upp! Helt ärligt så klagar jag inte ändå, det är kul när det händer lite. Trevligt värre, som vanligt. Jag gick hem glad i hågen, ty jag fick med mig en godsak från jobbet.
Victoria sponge sandwich. Som en Victoria sponge cake, alltså sockerkaka, vispad grädde och hallonsylt egentligen, men vi hade jordgubbar och jordgubbssylt. Döpt efter drottning Victoria av Storbritannien och Irland under 1800-talet, hon tyckte nämligen mycket om denna skönhet, så god i sin enkelhet tillsammans med en kanna te. Dessutom var dom här ju portionsgjorda, mer som sandwichar! Är inte detta ett härligt alternativ till en jordgubbstårtan så säg? Jag fantasi-high-fivar med Victoria...
Men inte nog med detta, sambon gör stan ikväll, men fixat och fint var det hemma och dessa stod på bordet.
Kylskåpet välfylld dessutom, med en viktig detalj.
Rosor i all ära, men kokosyoghurt. Bingo bara!
Victoria sponge sandwich. Som en Victoria sponge cake, alltså sockerkaka, vispad grädde och hallonsylt egentligen, men vi hade jordgubbar och jordgubbssylt. Döpt efter drottning Victoria av Storbritannien och Irland under 1800-talet, hon tyckte nämligen mycket om denna skönhet, så god i sin enkelhet tillsammans med en kanna te. Dessutom var dom här ju portionsgjorda, mer som sandwichar! Är inte detta ett härligt alternativ till en jordgubbstårtan så säg? Jag fantasi-high-fivar med Victoria...
Men inte nog med detta, sambon gör stan ikväll, men fixat och fint var det hemma och dessa stod på bordet.
Kylskåpet välfylld dessutom, med en viktig detalj.
Rosor i all ära, men kokosyoghurt. Bingo bara!
Grannarna på middag
I höstas blev vi bjudna på Srilansk middag av våra goa grannar, tillika arbetskamrater till kockmannen här hemma. Nu var det dags att bjussa tillbaks. Jag går ju som konstant och blir inspirerad på jobbet, det är totalt fullsmockat med göttiga grejer. Jag har dock inte haft råd att köpa en endaste liten grej förrän nu efter första lönen. Det skulle bli saffranspasta med "red snapper" (jag tror det heter Snapper på svenska också) med citronsmör. Jag är sjukt amatör på fisk. Kan väl få ihop en hyffsad fiskgratäng men där tar det stopp. Vi har en fantastiskt mysig liten fiskaffär/restaurang runt hörnet på jobbet (och en riktigt bra köttaffär vägg i vägg för den delen...), så jag tänkte att dom kan hade just den fisken där.
Nope.
Har ni något liknande då måntro?
Bream.
Man tackar.
Hemma vid tyda.se fick vi veta att Bream är lika med Brax. Kändes ju inte riktigt som fina fisken! Haha. Men jag klagar inte och det blev faktiskt bra till slut.
Lite försnacks fick jag från jobbet. Bad om en riktigt fräsch getost och en av de mycket duktiga ostkillarna (the Cheese room guys som de också kallas) tipsade.
Dumma jag har redan glömt namnet. Hur som helst. Enkelt och bra: Nötter, dadlar, hembakt bröd och osten.
Eftersom att jag ibland kollar på matlagningsprogram har jag lärt mig att man "bara ska steka fisk på skinnsidan". För en gångs skull följde en tittare regeln. Det som är bra med detta är att man får ett krispigt och gott skinn som man faktiskt gärna knaprar i sig. Fisken stektes i olivolja och sedan sista minuterna lade jag på några smörklickar. Ett tips från kocken. Frågade inte, men skulle anta att det var för smak och för att få en glansig och fin fisk. Glöm inte salt och peppar.
Jag fick inte riktigt till en snygg bild tyvärr, men här är resultatet. Saffranspastan är helt enkelt smaksatt pasta, köpt på jobbet och tillverkad i litet kök i Italien (på riktigt alltså). Citronzest och finhackad persilja vispat ner i saltat smör. Formas till korv, lindas in i aluminiumfolie och läggs i kylen.
Här har vi väl det som vi kan skylla dom suddiga bilderna på..! Picpoul de Pinet. Picpoul är den vita druvan som är typisk för Pinet, som ligger i södra Frankrike. På min och godaste vännens bilfärd genom Frankrike i somras råkade vi hamna i Pinet. Campade mitt i smeten av Picpoul-vinfält. Måste säga att jag blev positivt överraskad av denna druva. Frisk, välbalanserad (beror väl i och för sig på tillverkaren men...), aningens kryddig. Lite Chenin Blanc är det över den. Passade fint till maten.
Så till desserten som är ett riktigt fuskbygge. Mörk chokladtarte från jobbet, vispad grädde/marcarpone/vanilj/florsocker-blandning på och sedan hallon. Men det var gott.
Vi fick ett dessertvin av våra gäster, ett Muscat från Australien, riktigt trevligt faktiskt. Inte sådär simmigt sött, utan med en friskhet och nästan lite pärlande. Jag är ju som inget jättestort fan av söta drycker överhuvudtaget, men det här vinet var gott.
Dumma jag har redan glömt namnet. Hur som helst. Enkelt och bra: Nötter, dadlar, hembakt bröd och osten.
Eftersom att jag ibland kollar på matlagningsprogram har jag lärt mig att man "bara ska steka fisk på skinnsidan". För en gångs skull följde en tittare regeln. Det som är bra med detta är att man får ett krispigt och gott skinn som man faktiskt gärna knaprar i sig. Fisken stektes i olivolja och sedan sista minuterna lade jag på några smörklickar. Ett tips från kocken. Frågade inte, men skulle anta att det var för smak och för att få en glansig och fin fisk. Glöm inte salt och peppar.
Jag fick inte riktigt till en snygg bild tyvärr, men här är resultatet. Saffranspastan är helt enkelt smaksatt pasta, köpt på jobbet och tillverkad i litet kök i Italien (på riktigt alltså). Citronzest och finhackad persilja vispat ner i saltat smör. Formas till korv, lindas in i aluminiumfolie och läggs i kylen.
Här har vi väl det som vi kan skylla dom suddiga bilderna på..! Picpoul de Pinet. Picpoul är den vita druvan som är typisk för Pinet, som ligger i södra Frankrike. På min och godaste vännens bilfärd genom Frankrike i somras råkade vi hamna i Pinet. Campade mitt i smeten av Picpoul-vinfält. Måste säga att jag blev positivt överraskad av denna druva. Frisk, välbalanserad (beror väl i och för sig på tillverkaren men...), aningens kryddig. Lite Chenin Blanc är det över den. Passade fint till maten.
Så till desserten som är ett riktigt fuskbygge. Mörk chokladtarte från jobbet, vispad grädde/marcarpone/vanilj/florsocker-blandning på och sedan hallon. Men det var gott.
Vi fick ett dessertvin av våra gäster, ett Muscat från Australien, riktigt trevligt faktiskt. Inte sådär simmigt sött, utan med en friskhet och nästan lite pärlande. Jag är ju som inget jättestort fan av söta drycker överhuvudtaget, men det här vinet var gott.
Inte en dålig idé
Den hemliga kockmannen (som då absolut inte vill vara med i nån blogg!) är inte bara en duktig kock, han kan ju baka också. Just dom här har i och för sig jag producerat, men det är liksom hans grej att baka kanelbullarna i muffinsformar. Inget rinn och inget kladd. Bra grej helt enkelt.
Go göda som man säger!