Grannarna på middag
I höstas blev vi bjudna på Srilansk middag av våra goa grannar, tillika arbetskamrater till kockmannen här hemma. Nu var det dags att bjussa tillbaks. Jag går ju som konstant och blir inspirerad på jobbet, det är totalt fullsmockat med göttiga grejer. Jag har dock inte haft råd att köpa en endaste liten grej förrän nu efter första lönen. Det skulle bli saffranspasta med "red snapper" (jag tror det heter Snapper på svenska också) med citronsmör. Jag är sjukt amatör på fisk. Kan väl få ihop en hyffsad fiskgratäng men där tar det stopp. Vi har en fantastiskt mysig liten fiskaffär/restaurang runt hörnet på jobbet (och en riktigt bra köttaffär vägg i vägg för den delen...), så jag tänkte att dom kan hade just den fisken där.
Nope.
Har ni något liknande då måntro?
Bream.
Man tackar.
Hemma vid tyda.se fick vi veta att Bream är lika med Brax. Kändes ju inte riktigt som fina fisken! Haha. Men jag klagar inte och det blev faktiskt bra till slut.
Lite försnacks fick jag från jobbet. Bad om en riktigt fräsch getost och en av de mycket duktiga ostkillarna (the Cheese room guys som de också kallas) tipsade.
Dumma jag har redan glömt namnet. Hur som helst. Enkelt och bra: Nötter, dadlar, hembakt bröd och osten.
Eftersom att jag ibland kollar på matlagningsprogram har jag lärt mig att man "bara ska steka fisk på skinnsidan". För en gångs skull följde en tittare regeln. Det som är bra med detta är att man får ett krispigt och gott skinn som man faktiskt gärna knaprar i sig. Fisken stektes i olivolja och sedan sista minuterna lade jag på några smörklickar. Ett tips från kocken. Frågade inte, men skulle anta att det var för smak och för att få en glansig och fin fisk. Glöm inte salt och peppar.
Jag fick inte riktigt till en snygg bild tyvärr, men här är resultatet. Saffranspastan är helt enkelt smaksatt pasta, köpt på jobbet och tillverkad i litet kök i Italien (på riktigt alltså). Citronzest och finhackad persilja vispat ner i saltat smör. Formas till korv, lindas in i aluminiumfolie och läggs i kylen.
Här har vi väl det som vi kan skylla dom suddiga bilderna på..! Picpoul de Pinet. Picpoul är den vita druvan som är typisk för Pinet, som ligger i södra Frankrike. På min och godaste vännens bilfärd genom Frankrike i somras råkade vi hamna i Pinet. Campade mitt i smeten av Picpoul-vinfält. Måste säga att jag blev positivt överraskad av denna druva. Frisk, välbalanserad (beror väl i och för sig på tillverkaren men...), aningens kryddig. Lite Chenin Blanc är det över den. Passade fint till maten.
Så till desserten som är ett riktigt fuskbygge. Mörk chokladtarte från jobbet, vispad grädde/marcarpone/vanilj/florsocker-blandning på och sedan hallon. Men det var gott.
Vi fick ett dessertvin av våra gäster, ett Muscat från Australien, riktigt trevligt faktiskt. Inte sådär simmigt sött, utan med en friskhet och nästan lite pärlande. Jag är ju som inget jättestort fan av söta drycker överhuvudtaget, men det här vinet var gott.
Dumma jag har redan glömt namnet. Hur som helst. Enkelt och bra: Nötter, dadlar, hembakt bröd och osten.
Eftersom att jag ibland kollar på matlagningsprogram har jag lärt mig att man "bara ska steka fisk på skinnsidan". För en gångs skull följde en tittare regeln. Det som är bra med detta är att man får ett krispigt och gott skinn som man faktiskt gärna knaprar i sig. Fisken stektes i olivolja och sedan sista minuterna lade jag på några smörklickar. Ett tips från kocken. Frågade inte, men skulle anta att det var för smak och för att få en glansig och fin fisk. Glöm inte salt och peppar.
Jag fick inte riktigt till en snygg bild tyvärr, men här är resultatet. Saffranspastan är helt enkelt smaksatt pasta, köpt på jobbet och tillverkad i litet kök i Italien (på riktigt alltså). Citronzest och finhackad persilja vispat ner i saltat smör. Formas till korv, lindas in i aluminiumfolie och läggs i kylen.
Här har vi väl det som vi kan skylla dom suddiga bilderna på..! Picpoul de Pinet. Picpoul är den vita druvan som är typisk för Pinet, som ligger i södra Frankrike. På min och godaste vännens bilfärd genom Frankrike i somras råkade vi hamna i Pinet. Campade mitt i smeten av Picpoul-vinfält. Måste säga att jag blev positivt överraskad av denna druva. Frisk, välbalanserad (beror väl i och för sig på tillverkaren men...), aningens kryddig. Lite Chenin Blanc är det över den. Passade fint till maten.
Så till desserten som är ett riktigt fuskbygge. Mörk chokladtarte från jobbet, vispad grädde/marcarpone/vanilj/florsocker-blandning på och sedan hallon. Men det var gott.
Vi fick ett dessertvin av våra gäster, ett Muscat från Australien, riktigt trevligt faktiskt. Inte sådär simmigt sött, utan med en friskhet och nästan lite pärlande. Jag är ju som inget jättestort fan av söta drycker överhuvudtaget, men det här vinet var gott.
Kommentarer
Postat av: mamma
Mmmmm...gott!!
Trackback
