Rönnliden
Hösttecken
Färgglada löv börjar dyka upp på marken och det är bara att konstatera att hösten är på ingående. Inte mig emot, det är ju ganska mysigt.
Italienresa II - dag 2 - I Ventimiglia
Bara en liten bit från Ventimiglia bor vi, i en liten by som heter Olivetta. I Ventimiglia finns mycket av det ett gäng turistsvenskar behöver. Stenstrand, sandstrand, grönsaksmarknad, restauranger och stormarknader. Man kan nog säga att vi körde ner dit ungefär varje dag för det finns alltid ärenden att uträtta, trots att man har semester.
Italienresa II - dag 3 - Forsränning i Frankrike
Vi bor jättenära den franska gränsen och i samhället Briel sur Roya finns möjlighet för forsränning. Perfekt för en regnig dag!
Att komma hem var bara så underbart. Lite småkall och trött i kroppen, med en varm kopp kaffe, ett par choklad-cantucchini och ett glas rödvin. Sen en dusch på det. Vilken njutning! Fler bilder av själva forsränningen kan komma...
Italienresa II - råttan
Ja, dom finns ju tyvärr och dom vill gärna bo där vi människor bor. Vi har en stor, fet orädd råtta som vilar ut i väggarna om dagarna, försöker tjuva mat av oss om kvällarna och bygger på sitt bo om nätterna.
Råttgift var tyvärr inte favoriten.
Linnéas fina lilla gottetallrik... Hrm.
Så en natt hördes ett ljudligt kraffsande från köksfläkten. Detta var när vi lagt ut råttgiftet så vi trodde att han var döende och hade fastnat. Pernilla petade på honom med en tidning och det enda som hände var att han var stilla i några sekunder. Vi trodde att han skulle dö, men morgonen efter var han borta och japp. Han bor kvar.
Italienresa II - dag 1
Bara en bild på lite efterfrukostbad i vattnet som vi inte bestämt vad vi ska kalla det.
Älv? Fors? Bäck? Å?
Historien om Ewan
Den är som följer.
Det är ju både dyrt och krångligt att resa med gitarr, min Epiphone Steve bor just nu hos brorsan hemma i Sverige. Men man får en sådan gitarrabstinens om man inte får spela på ett tag, det kliar i fingrarna, ja, det är definitivt ett beroende! Så när jag fick min första lön var det bara en sak som gällde; en ny gitarr. Jag hade redan tidigt googlat upp en gitarrbutik som ligger ganska nära, Hobgoblin heter den och hela butiken känns som en karaktär. Smockat med instrument och en kille i kassan som rabblar instrument på svenska ("Nyckelharpa! Fiol! Munspel!") och som skapar en skön avslappnad stämning för en som mig som inte riktigt gillar att plinka gitarr inför främlingar i nyktert tillstånd.
Så jag stod nästan och knackade på dörren vid öppning när jag fått tag i lite pengar. Det var några stycken gitarren jag var lite intresserad av sedan förra besöket, var ensam kund i butiken så kunde spela mig fram lite tyst sådär. Bestämde mig för en begagnad skönhet av märket Simon and Patrick. Jag tror att prislappen sa något kring 200-lappen men fick den ännu billigare när jag betalade cash. Precis när vi packar in gitarren i den enkla gitarrväskan som ingick i köpet, rasslar det till i dörren. Upphovsmannen till namnet på min nya skatt kommer in som en virvelvind. Ewan McGregor. Han hade ju inte direkt mitt timida sätt där inne direkt utan babblar på och plockar upp instrument efter instrument. Och ja, han ber mig faktiskt snabbt om ursäkt för att han avbrutit mig mitt i mitt köp.
Kommer man från Umeå, där det häftigaste i kändisväg är Sverker på Clas Ohlssons, jamen så får man tycka att det är lite häftigt att träffa på mannen som spelat Obi-Wan, som hånglat med Scarlett Johanson och som spelat så sjukt bra i Trainspotting.
Så där har ni det. Min nya stjärna; Ewan (uttalas [Evann]).
Ewan
Ewan
Ibland kan det bli lite sent på jobbet...
... men det är ganska skönt att gå hem i den svala lugna London-natten.
Ikväll har vi haft event, tema sommarens dofter. La Fromagerie har samarbetat med ett parfymeri längre upp på gatan, de har gjort ett par sommar-parfymer och vi gjorde drinkar med ingredienser ur parfymerna. Bergamot, vanilj, grapefrukt, Cedri, vitpeppar, vattenmelon. Funkade riktigt bra.
Nu sova!
Festförberedelser
För att faktiskt göra någonting på min semester bestämde jag mig för att ha lite personalfest. Det är i morgon det händer. Lite osökt blir det svensk-tema och idag har det pysslats och grejats och mejats och donats. Det har städats och handlats och lagats och kokats och rullats och knådats och hackats och blandats.. ojojoj. Och ute föll det efterlängtade regnet.
Sista fixandet innan läggdags blev chokladbollarna.
I mörkret.
God natt nu.
Oj, jag glömde ju helt bort...
... att presentera Ewan! Här är bara huvudet på honom dock, vilandes vid fönstret, förmodligen knakar det av poesi i där uppe. Och att han är dammig betyder nog mest att jag hellre spelar än städar...
Nån som orkar höra historien om hur han fick sitt namn (för jag berättar den gärna!) ?
Enligt efterfrågan...
... kommer en liten bild som visar lite lägenhet. Ja, för er som behagar komma och hälsa på mig, så ni kan få ana mysiga frukostar och långa middagar vid ett rustikmålat bord i kanske världens bästa stad (depending on the värld, probably in the top three!).
Jag har två saker att säga om denna bild.
Hitta på något liknande så är du också med i Anonyma klubben!
Jag har två saker att säga om denna bild.
Nummer ett: Ser ni den stora fina växten på bordet? Den stora alltså! Visst är den fin! Det är en Jalapeno, införskaffad på Farmers' Market. Jag vet att alla inte tycker sånt här är spännande, men jag anar att vissa gör det. Uppdatering på denna skönhet kommer definitivt när (rättning; om) hon givit frukt!
Nummer två: Tulpanerna påminner mig om en sak. När jag var på Waitrose och köpte blommorna köpte jag också en extra blomkvast (för endast £2,99). Inte till mig. Inte till någon jag känner. Jag är nämligen med i Anonyma klubben (sa hon stolt!). Jag bad kassörskan att ge blommorna till vem hon ville. Nån som kanske såg ut att förtjäna det. Nån som kanske såg ut att behöva det. Någon som helt enkelt kanske skulle uppskatta en liten bukett rosa blommor en dag som denna. Lite förvirring utlöstes, men hon såg mycket uppspelt ut att få ge bort blommorna. Resultatet av detta är tre glada personer; Kassörskan som får ge bort en liten present, den personen som en vanlig jäkla torsdag plötsligt får blommor av kassörskan i mataffären och så jag som känner mig både lurig och ganska snäll!
Hitta på något liknande så är du också med i Anonyma klubben!
Jaha, nu har jag börjat blogga..
Jag ser det mest som ett inklistrande av positiva minnen ur vardagen som förmodligen inte sällan kommer att te sig i form av tips-liknande inlägg. Som om jag vore en sådan människa som kan tipsa om saker. Aja. Håll till godo.
Men en blogg är det väl i alla fall definitivt, det erkänner jag.
Pease out.
