Rosor som verkligen doftar ros
Det finns faktiskt! Kommer man som jag ofta gör, lite sent till Farmers' Market så säljs alla buketter för fem pund.
Ny tavla igen
När jag hade min mysdag med GW Persson i Regent's Park tidigare i våras tog jag en bild. Nu har jag målat av bilden. Fast originalet lägger jag inte upp, för då ser ni ju hur olikt det egentligen blev..!
'Jag fascineras!
Jo, jag vet. Det växer saker i princip överallt. Blommor och blad och kvistar och frukter och grenar och barr och rötter och stjälkar och allt det där. Men det är ju ändå faktiskt sjukt häftigt. Magi nästan!
Varje dag sedan jag satte mina ärter och bönor har jag gått och kikat på krukan. Redan dagen efter dom sattes började det hända grejer. Man kunde nästan se hur det började knaka och röra sig i jorden.
Ja, det var så faktiskt!
Nu har det gått en knapp vecka och här är resultatet!!!
Mina underbara små bebisar, se vad duktiga dom har varit!
Detta tycker jag är fascinerande alltså, det är ju det!
Och inte nog med detta, det här tycker jag är så häftigt också, vem har sagt att växter inte kan röra på sig?
På förmiddagen vände jag på krukan 180 grader. På eftermiddagen har samtliga blad vänt sig ut mot fönstret och ljuset igen. Dessutom, visst ser ni att dom har växt under dagen?
Detta tycker jag är fascinerande alltså, det är ju det!
Jag odlar...
...dom där bönorna som jag fick med mig från jobbet för några veckor sedan. Dom där fina små gula, som smälter som smör på tungan. Ja, dom odlar jag. Zolfino heter dom. Plus en typ av kikärta som är lite liten. Minikikärta. Typ.
Lådan är från jobbet, en gammal Valrhona-chokladlåda och även träbesticken är från jobbet. Det är engångs alltså och det var en kund som tipsade mig om att hon brukade använda dem som skyltar för sina grönsaksodlingar. Lådans insida täckte jag med en plastduk som jag hittade i blomjordaffären. Knäpptes fast med vanliga häftklamrar.
Nu återstår bara att vänta!
Sjukt inspirerad
Jag har legat sjuk i feber. Hemliga kockmannen också. Vi har köpt MASSOR med medicin och jag tyckte vi behövde en bättre förvaring än den gränslösa platsen i skafferiet. På jobbet finns jättemycket fina lådor. Till sambons förtret tar jag då och då hem en låda som jag blivit kär i. Jag gillar ju att förvara saker. Lägga undan grejer. Var sak på sin plats.
Så, jag målade ett kors på en av lådorna och döpte den till "medicinlådan".
Klart och betart.
Vadan är detta?!
Jag håller på med en ny tavla, satt igår kväll och målade dit dom två svarta figurerna på tavlan och frågade den hära kockmannen om han såg vad tavlan föreställde.
Kiiiiiiis.
Njjjaaaääääeee...?
Nähäpp. Men jag tänkte ge den en chans till. Vad ser ni på bilden? Vad händer på bilden? Bästa beskrivningen får (seriöst) en liten present på posten!
Tavlan som aldrig blir klar...
Jag håller på att måla min andra tavla, men inte fasiken tycker jag den blir klar nån gång! Jag råkade fortsätta på fågeltemat. Idén var att måla en talgoxe; en fågel som verkligen påminner mig om min barndom, har alltid tyckt om talgoxen, dom är fina små djur! Så. Jäkla jävla projekt alltså!
Jag började med att söka upp bild på talgoxen på nätet, jag ville ha en bild med mycket rörelse i eftersom att jag hade en tanke om att på något vis få in luftrörelsen i bilden, något som liknar sådana där bilder på aerodynamik eller vad dom nu kallar det. Ja, fråga då inte mig!
Funnen liten pippi skrevs ut i svartvitt och klipptes ut.
Jag tog minismå bitar häftmassa, plattade ut med och kladdade fast fågeln på duken, som jag för övrigt av någon outgrundlig anledning (handlade kanske mest om känslan att göra det "ordentligt") hade grundat med vitt. Inte visste jag vid detta laget hur många lager oljefärg den här stackars tavlan skulle stå ut med... Sedan målade jag ut konturerna av fågeln, men framför allt var min tanke att få ut den här "aerodynamiken" som jag fantiserade om. Jaja.
Så kom arbetet med färgen. Jag såg ju som framför mig talgoxen i fart, och att den ju sannolikt nog fanns ute i naturen, därav de "naturliga" färgerna.
Så här såg första utkastet av bakgrund ut, men oj vad jag har ändrat...
Här är talgoxen klar, allt utom fötterna då. Jag väntade några dagar, så att färgen torkat någorlunda, klibbade sedan helt enkelt tillbaks den utklippta kraken, målade konturerna, köpte smal pensel, satte på Aliens i dvd:n och målade utefter konturerna och så...
Det har varit mycket grejs med den här himla tavlan, jag har vart jäkla osäker alltså, men just nu ser den ut så här (inte klar än!). Feed back är mycket välkommet, jag har frågat mannen här hemma, men inte säger han mycket inte! "Mmmm" mest faktiskt. Översättning på "mmmm" (i tveksam ton) vore ju gött också...
Min allra första tavla...
Den blev en tupp. Började med att rita ut raka streck på duken och sedan mixa färger som jag tänkte kunde passa med inredningen här hemma. Målade längs blyertslinjerna försiktigt och så rakt som möjligt med liten pensel och sedan resten med en lite större. Tuppen skrev jag ut i svartvitt från nätet, klippte ut den, fick vänta dagar på att färgen skulle torka ordentligt. Sedan ritade jag ut konturerna på den, målade i med tunn pensel och därefter använde jag den svartvita bilden för att måla ut lite skuggor och så. Lite fräsigt sådär!
"Konstnärinnan"
Jag har fått fina oljefärger i present! Jag kan lägga upp en bild på min första tavla senare. Hur som helst fick jag starkt behov av en mindre pensel så jag gav mig prompt ut i regnet iväg till Soho till pensel- och färgbutiken för att inhandla. När jag kom hem ville jag måla. Vad som helst. Vad som helst. Som tur är har jag tillgång till en massa "fina" trälådor från jobbet. Det blev lite nitti, jag känner det, men va fan.
Projekt: Trist bord
Ett rätt så trist bord.
Det är trist att sandpappra också, men man får helt enkelt köra hårt mot hårt när man vill uppnå perfektion!
Det blev nästan lite snyggt efter sandpappringen, med allt damm på bordet, men jag vet då inte hur man uppnår den effekten permanent tyvärr.
Första lagret är väl typ kornblå, "duck egg" tror jag det engelska namnet löd.
Andra lagret blev en ljusare kornblå färg. Båda färgerna penslades idogt på i två lager.
Att måla är mindre trist än att sandpappra i min mening. Nästan lite kul må jag säga.
Sedan tillbaka till himla sandpapprandet igen. Denna gång är det dock lite roligare. Det är ju nu resultatet av allt grejande faktiskt kommer fram.
Viola! Ett bord som är klart och inte längre trist, utan lite modernt "slitet" så där. Redo för soldränkta frukostar och frestande middagar. Jag känner mig som en lite driftigare människa efter att ha målat (och sandpapprat!) detta bord och jag känner mig som en gladare människa av att få njuta av detta bord. Victory!
