När det äntligen regnar...
... i London är det såklart den enda dagen som ambassadpersonalen ämnade spöa importrådspersonalen i brännboll i Hyde Park. Ungefär ganska exakt som vi möttes upp började regnet. Jag som längtat efter regn. Det blev hem istället och av någon anledning fick regnet mig att minnas lediga dagar i Oslo och den heta kyllingwoken som vi serverade på restaurangen. Med quornbitar i detta fallet, krispiga grönsaker, nudlar, lime och så något som kanske inte skulle räknas som typiskt kinesiskt, men som passar så bra till: ruccolasallad. Och så en kall öl till. Regnmat.
Och mysfilm på datorn.
Kött och bea
Fint Sverigebesök i helgen och detta avslutades med en härlig söndagsmiddag med biff från Farmers' Market och hemgjord, nervöst tillagad bearnaisesås.
Riktigt gott kött.
Stekt på rätt hög värme, ca 3 minuter på varje sida i smör, med salt och peppar på.
Nervpirrande bea-vispning.
Resultatet likamed lyckat!
Riktigt gott kött.
Stekt på rätt hög värme, ca 3 minuter på varje sida i smör, med salt och peppar på.
Nervpirrande bea-vispning.
Resultatet likamed lyckat!
Pecanpaj
Det här är en sån här grej som jag planerat att baka i en evighets evighet, men inte kommit mig för. Fick chansen när kockmannen mådde bra av lite hjälp i köket. Pecannötpaj (med vaniljglass!). Inte överskattat på något vis enligt mig, som inte bara är tokig i choklad och sötsaker i allmänhet, jag älskar verkligen karamelliga grejer också!
Receptet är Stefano Catenacci's och jag måste tillägga en sak här. Det blir godare med saltat smör eller lite salt i själva fyllningen. Jag gillar sött, men himmel vad mycket bättre det oftast blir när man får i lite lite salt i det söta också!
Just det. Så enkelt är det också, enklare än... ja, strunta då i att hålla på och hacka nötterna, dom är ju så fina och goda hela, som dom är! Jag lovar att det är lätt att lyckas i alla fall. Klart slut.
Jag fascineras!
Jo, jag vet. Det växer saker i princip överallt. Blommor och blad och kvistar och frukter och grenar och barr och rötter och stjälkar och allt det där. Men det är ju ändå faktiskt sjukt häftigt. Magi nästan!
Varje dag sedan jag satte mina ärter och bönor har jag gått och kikat på krukan. Redan dagen efter dom sattes började det hända grejer. Man kunde nästan se hur det började knaka och röra sig i jorden.
Ja, det var så faktiskt!
Nu har det gått en knapp vecka och här är resultatet!!!
Mina underbara små bebisar, se vad duktiga dom har varit!
Detta tycker jag är fascinerande alltså, det är ju det!
Och inte nog med detta, det här tycker jag är så häftigt också, vem har sagt att växter inte kan röra på sig?
På förmiddagen vände jag på krukan 180 grader. På eftermiddagen har samtliga blad vänt sig ut mot fönstret och ljuset igen. Dessutom, visst ser ni att dom har växt under dagen?
Detta tycker jag är fascinerande alltså, det är ju det!
Magiskt på Jaoo..?
För mig är ligger det något lite magiskt i att äta dimsum, ni vet dom där kinesiska ångade bollarna. Kan bero på den grymt bra filmen Spirited Away, kan bero på att det bara är så j*vla gott. Yauatcha ligger i Soho och har en stjärna. Hit gick vi ett gäng och åt en fantastisk middag förra veckan. Rekommenderas varmt!
En av de mest underbara grejerna med att äta sån här mat är:
Nummer ett: Man kan dela på allt
Nummer två: Man får smaka lite av varje
Nummer tre: Eftersom att rätterna är lite mindre vågar man beställa några Wild Cards
Nummer fyra: Det är ju så fruktansvärt j*vla gott!
Dom på sista bilden var godast av alla. Samtliga vid bordet försökte yttra extra glada utrop genom fulla munnar när dessa fyllde gommen. Dimsum liksom, ångade, men med både en fantastiskt god räkfyllning (tror jag det var?), och så krispigt, friterat undermums inuti! Minnesvärt.
Jag vill äta där varje dag helst.
Här kommer bilder.
Visst är det vackert! Magiskt!
Revbenspjäll, skars snittsligt upp vid bordet och smälte i munnen. Ojoj.
Friterad mjuk krabba på en bädd av heta mandelflarn. Hett. Gott. Varning, ät inte chilifrukterna, dom var visst jäkulusiskt heta.
Vi beställde mat flera gånger om. Och tallrikarna byttes ofta till nya fräscha.
Pumpor! Just dom här var dom enda jag inte kunde äta, eftersom att jag är allergisk mot jordnötter. Däremot var den här allergiservicen väldigt bra, vi hade en mycket hjälpsam servitör som fixade så att jag slapp få allergichock och besöka doktorn, för det hade ju känts både krångligt och tråkigt.
Fluff liksom! Jag är ju förtjust, visst förstår ni vad jag menar med magiskt?
Dom på sista bilden var godast av alla. Samtliga vid bordet försökte yttra extra glada utrop genom fulla munnar när dessa fyllde gommen. Dimsum liksom, ångade, men med både en fantastiskt god räkfyllning (tror jag det var?), och så krispigt, friterat undermums inuti! Minnesvärt.
Ledig = gofrulle!
Mackor direkt inspirerade av "kullen"-festen som hölls ett par gånger i student-ghettot Ålidhem. Med mozzarella, tomat, basilika och mosad avocado, smaksatt med citron och salt. En ganska så oslagbar kombination. Ger mig vårkänsla!
Brödet är köpt på Paul-bageriet på Marylebone High street och när jag stod i disken, fast bestämd att inte falla för frestelsen att köpa gofika, blev jag ju självklart trollbunden av dom här små raringarna.
Pain au chocolat i miniformat!
Och dom var ju så små, så jag köpte två..!
Jag odlar...
...dom där bönorna som jag fick med mig från jobbet för några veckor sedan. Dom där fina små gula, som smälter som smör på tungan. Ja, dom odlar jag. Zolfino heter dom. Plus en typ av kikärta som är lite liten. Minikikärta. Typ.
Lådan är från jobbet, en gammal Valrhona-chokladlåda och även träbesticken är från jobbet. Det är engångs alltså och det var en kund som tipsade mig om att hon brukade använda dem som skyltar för sina grönsaksodlingar. Lådans insida täckte jag med en plastduk som jag hittade i blomjordaffären. Knäpptes fast med vanliga häftklamrar.
Nu återstår bara att vänta!
Enligt efterfrågan...
... kommer en liten bild som visar lite lägenhet. Ja, för er som behagar komma och hälsa på mig, så ni kan få ana mysiga frukostar och långa middagar vid ett rustikmålat bord i kanske världens bästa stad (depending on the värld, probably in the top three!).
Jag har två saker att säga om denna bild.
Hitta på något liknande så är du också med i Anonyma klubben!
Jag har två saker att säga om denna bild.
Nummer ett: Ser ni den stora fina växten på bordet? Den stora alltså! Visst är den fin! Det är en Jalapeno, införskaffad på Farmers' Market. Jag vet att alla inte tycker sånt här är spännande, men jag anar att vissa gör det. Uppdatering på denna skönhet kommer definitivt när (rättning; om) hon givit frukt!
Nummer två: Tulpanerna påminner mig om en sak. När jag var på Waitrose och köpte blommorna köpte jag också en extra blomkvast (för endast £2,99). Inte till mig. Inte till någon jag känner. Jag är nämligen med i Anonyma klubben (sa hon stolt!). Jag bad kassörskan att ge blommorna till vem hon ville. Nån som kanske såg ut att förtjäna det. Nån som kanske såg ut att behöva det. Någon som helt enkelt kanske skulle uppskatta en liten bukett rosa blommor en dag som denna. Lite förvirring utlöstes, men hon såg mycket uppspelt ut att få ge bort blommorna. Resultatet av detta är tre glada personer; Kassörskan som får ge bort en liten present, den personen som en vanlig jäkla torsdag plötsligt får blommor av kassörskan i mataffären och så jag som känner mig både lurig och ganska snäll!
Hitta på något liknande så är du också med i Anonyma klubben!
Sjukt inspirerad
Jag har legat sjuk i feber. Hemliga kockmannen också. Vi har köpt MASSOR med medicin och jag tyckte vi behövde en bättre förvaring än den gränslösa platsen i skafferiet. På jobbet finns jättemycket fina lådor. Till sambons förtret tar jag då och då hem en låda som jag blivit kär i. Jag gillar ju att förvara saker. Lägga undan grejer. Var sak på sin plats.
Så, jag målade ett kors på en av lådorna och döpte den till "medicinlådan".
Klart och betart.
Londontips - luncha här under shoppingturen
I London shoppar man. Så är det ju bara. Ett stenkast från helvetesgatan Oxford street (där många fynd lätt görs!) ligger Marylebone, där jag har turen att både bo och arbeta. Det är ett rätt så dyrt område, men det är en lättnad att komma hit från folkströmmen i de ännu mer centrala delarna av London. Hit ska man gå efter en förmiddag i infernot. Limbot.
Giraffe är ett skönt ställe helt enkelt. Afrikainspirerat och modernt. Avslappnad atmosfär och bra mat. Frukosten är trevlig här också.
Där har ni ett tips!
Klötzke och Wahlström på residenset
Massor med förberedelser, allt från värmelampor till porslin har köpts in och röding och lingon och fan och hans moster har grejats med för att få dem skeppade till London. Finbesök från Gert Klötzke och Niclas Wahlström och jag har tagit ledigt torsdag och fredag denna veckan (detta trots att min egna födelsedag var på tisdagen!) för att kunna agera springpojke/fotograf/nisse under dagen. Nåja. Började i och för sig dagen med ett välbehövligt frisörbesök och shopping men ..! Viktig vill jag då själv tro att jag var!
Menyn, svenskinspirerad, självklart.
Findukat och allt!
Osten var "stampad" (ser ni foten?)!
Brödet var bakat. Och dessutom riktigt bra. Manitoba Cream i degen om någon undrar. Ett sånt där mjöl som man bara lyckas bättre med. Här lämnas inget åt slumpen!
Mitt bord kom till användning och fick flytta in i köket.
Förrätten: Tallrökt röding med Kalixlöjrom, ärtpuré och pressgurka. Rödingen var otroligt fantastisk, en sådan som smälte i munnen. Underbar bara. Den tillagades tillagades tidigare under dagen med hjälp av krossade tallkottar och en maskin med ett suspekt utséende. Resultatet kändes som ett mellanting av varmrökt och kallrökt. Fast mest kallrökt. Sluttjatat om detta!
En sista touch av kärlek. Gert droppar olja på ärtskotten.
Andra förrätten: Fläsksylta, havskräfta med brynt smör, inkokt äpple och en potatisterrin. Riktigt riktigt gott. Riktigt gott alltså!
Så till varmrätten, som blev lite pillig. Lammrygg med örter och vitlök. Utan snöre. Helst. Därav pillet.
En engelsk tidning fotade maten några timmar innan middagen, så här har ni en provtallrik. Viktigt att tillägga här är att på slutresultatet fanns harsyra som kvällens viktigaste person (jag!) hade plockat i! Varmrätten var alltså lammrygg, nässelkräm, lammrullsylta, färsklök, morot och toppmurklor. Det känns liksom överflödigt att beskriva hur gott det var.
Lars och Niclas i luckan.
Så till osten som jag ju redan skrivit lite om. Tillbehöret var lite häftigt. Finstrimlad och dressad spetskål och OP-inlagda sultanrussin. Fräscht på nåt vis!
Sist men inte minst; desserten. En klappgröt med hjortron, punchinlagda hjortron, lingonglass, hjortronsaftsås, rostad mandel och en helt ljuvligt god älgörtsgelé.
Jag ville helst ha flera!
Sammanfattat hade jag en riktigt härlig kväll, sköna människor i köket och en varm stämning! Tack Gert och Niclas! Och Lars också för den delen!
Denna kväll bestod gästlistan av trettiosex stycken sånnadära viktiga människor, ty matlandet Sverige ska firas!
Menyn, svenskinspirerad, självklart.
Findukat och allt!
Osten var "stampad" (ser ni foten?)!
Nä, men den här osten är inte lite speciell, en dam som kallas Sivan köper nämligen in "vanliga" svenska ostar, och lagrar dem i sitt ombyggda garage. Det. Är. Helt. Sjukt. Vad gott en 36 månaders Prästost kan smaka! Seriöst, vi borde vara mer stolta över våra ostar!
Brödet var bakat. Och dessutom riktigt bra. Manitoba Cream i degen om någon undrar. Ett sånt där mjöl som man bara lyckas bättre med. Här lämnas inget åt slumpen!
Mitt bord kom till användning och fick flytta in i köket.
Förrätten: Tallrökt röding med Kalixlöjrom, ärtpuré och pressgurka. Rödingen var otroligt fantastisk, en sådan som smälte i munnen. Underbar bara. Den tillagades tillagades tidigare under dagen med hjälp av krossade tallkottar och en maskin med ett suspekt utséende. Resultatet kändes som ett mellanting av varmrökt och kallrökt. Fast mest kallrökt. Sluttjatat om detta!
En sista touch av kärlek. Gert droppar olja på ärtskotten.
Andra förrätten: Fläsksylta, havskräfta med brynt smör, inkokt äpple och en potatisterrin. Riktigt riktigt gott. Riktigt gott alltså!
Så till varmrätten, som blev lite pillig. Lammrygg med örter och vitlök. Utan snöre. Helst. Därav pillet.
En engelsk tidning fotade maten några timmar innan middagen, så här har ni en provtallrik. Viktigt att tillägga här är att på slutresultatet fanns harsyra som kvällens viktigaste person (jag!) hade plockat i! Varmrätten var alltså lammrygg, nässelkräm, lammrullsylta, färsklök, morot och toppmurklor. Det känns liksom överflödigt att beskriva hur gott det var.
Lars och Niclas i luckan.
Så till osten som jag ju redan skrivit lite om. Tillbehöret var lite häftigt. Finstrimlad och dressad spetskål och OP-inlagda sultanrussin. Fräscht på nåt vis!
Sist men inte minst; desserten. En klappgröt med hjortron, punchinlagda hjortron, lingonglass, hjortronsaftsås, rostad mandel och en helt ljuvligt god älgörtsgelé.
Jag ville helst ha flera!
Sammanfattat hade jag en riktigt härlig kväll, sköna människor i köket och en varm stämning! Tack Gert och Niclas! Och Lars också för den delen!
