Italienresa II - råttan
Ja, dom finns ju tyvärr och dom vill gärna bo där vi människor bor. Vi har en stor, fet orädd råtta som vilar ut i väggarna om dagarna, försöker tjuva mat av oss om kvällarna och bygger på sitt bo om nätterna.
Råttgift var tyvärr inte favoriten.
Linnéas fina lilla gottetallrik... Hrm.
Så en natt hördes ett ljudligt kraffsande från köksfläkten. Detta var när vi lagt ut råttgiftet så vi trodde att han var döende och hade fastnat. Pernilla petade på honom med en tidning och det enda som hände var att han var stilla i några sekunder. Vi trodde att han skulle dö, men morgonen efter var han borta och japp. Han bor kvar.
Kommentarer
Trackback
